Bring me the Horizon
Bråvallafestivalen
2014-06-26

Jag ska vara ärlig, jag kommer till den här spelningen som något av en glad amatör. Jag älskar skivan ”There is a hell, believe me I’ve seen it. There is a heaven let’s keep it a secret”. Jag tog också en titt på bandet på Metaltown för några år sedan och blev mycket imponerad, särskilt av Oli Sykes sätt att frenetiskt mana på publiken. Fjolårets skiva ”Sempiternal” fångade däremot inte mitt intresse alls utan kändes bara lam och tråkig, jag har inte heller lyssnat särskilt mycket på tidigare material.

Så efter att inte ha lyssnat på bandet på ett tag är jag intresserad av att få reda på: Hur låter Bring me the Horizon på scenen anno 2014?

Jo, helt okej. Jag känner mig gammal bland alla metalcore-kids som står framför scenen, men Bring me the Horizon levererar en bra spelning. Oli Sykes manar på publiken och bjuder in till både circle pits och walls of death. Men inte med riktigt samma intensitet och glöd som jag kommer ihåg från Metaltown. Han ser inte ut att ha riktigt lika kul.

Jag får inte heller höra någon av låtarna från min favoritplatta. En besvikelse.

Jag ska inte vara gubbig och klaga. Publiken är sannerligen med på noterna och njuter i fulla drag. Bring me the Horizon levererar från scenen. Men den spelning med Bring me the Horizon som jag tar med mig i minnet är den från några år tillbaka.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras