När man under söndagen landat lite och plöjt genom alla artiklar om Bråvallas vara eller icke vara i framtiden så försöker jag sålla och scrolla bland alla intryck och iakttagelser man tagit in under fyra hektiska dagar.

Du har nog vid det här laget redan läst om de tråkiga nyheterna att Bråvalla inte tänker slå upp portarna nästa år.
Du har säkert också hört och läst om alla jävla idioter som inte kan skilja på mitt och ditt, som inte kan ta ett nej, som är så in i helvete dumma att de bestämmer sig för att förgripa sig på oskyldiga flickor, tjejer, kvinnor. Må de jävlarna brinna i helvetet.

Så. Nu fick jag det sagt..backspegeln var det ja..

Festivalens..

Hårdaste
Silvana Imam. Utan någon som helst konkurrens. Hon är så ofantligt mycket mer än bara en artist på scenen. Imam är debattör.
Imam är informatör. Imam är provokatör. Imam är estradör. Silvana Imam är allt annat än skör.
Jag har sett några Silvana-gig nu och kan bara konstatera att hon tagit scenspråket till en helt ny level.
Klockslaget var inte det bästa. Vädret var inte det bästa. Silvana Imam är lika stenhård för det.

Coolaste 1
Miss Li. Hon har feber. Hon har (enligt henne själv) en röst som inte är som den ska. Så man anade vissa oråd till en början.
Visst, om vi ska vara helt ärliga så är inte rösten helt Miss Li:ig. Men en halvdan Miss Li-röst sjunger ändå sönder hela Bråvallaområdet.
Med tanke på de patologiska förutsättningarna så ska hon inte kunna framföra en sådan version av Love Hurts.
Det ska inte finnas på några världskartor i världen. Febern måste ha stigit till 48 just där och då.
Jag stod bara och skakade på huvudet.

Kotlett
The Killers-sångaren Brandon Flowers frippa.
Den måste, bara måste, ha ett eget livstidsreserverat drinkbord på Stureplan.
Allt annat vore otänkbart

Låt 1
Visst Miss Li sjöng som en skogsbrand i Love Hurts. Men det var när hon och bandet rev igång Uggla-covern 1:a Gången som mitt hjärta började slå i dubbeltakt. Jag hade inte innan fattat hur fantastisk den pop-karamellen var. Där och då förstod jag.
Jag har gått och smådansat med den i själen sedan dess.

Växthuseffekt
Det är jättesmart att ha en scen under tak. Det är genialt att slå upp ett stort cirkustält och ha spelningar i.
Men har du stått i det där tältet i mer än tre minuter så har luften tagit slut, luftfuktigheten uppe i 100% och du kan med enkelhet vrida ur dina kläder efter spelningen.
De klaustrofobiska känslorna som slog klorna i mig i det där tältet kommer ta hundratals psykologer att få ur mig.

Frågetecken
Jag trodde faktiskt att det var ett skämt först, att det kanske var ett tryckfel, men nej det visade sig vara helt sant.
Bamse och hans vänner dök upp. På en scen. På Bråvallafestivalen. 2017. Jag gav det en chans.
När de började sjunga huvud-axlar-knä-tå då gick jag och tittade inte bakåt en enda gång.

Suraste
Ganska så jämnt skägg här mellan spöregnet som fullkomligt dränkte Norrköping under fredagen och Glenn Danzigs röst.
Jag vet faktiskt inte vilket som var värst.

Retro
Jag var rädd att det skulle kännas som någon slags rapmetal-kareoke, men Prophets Of Rage bjöd på det i särklass hårdaste, röjigaste och mest galna setet. Det var en fröjd att åter igen få höra Tom Morellos ”gitarr” skära hål på en natthimmel.
Och visst klarade Chuck D och B-Real att axla världens argaste Zak de la Rochas mantel. Men fan va jag saknade honom.

Pipa
Att Miss Li har en vansinnigt stark pipa det är ju sen gammalt.
Men den amerikanska sångerskan LP knockade mig fullständigt i det där tältet.
Ömsom avgrundsdjup stämma ömsom som den vackraste av sångfåglar.

Låt 2
Att få höja mittenfingret och för full hals skrika ”FUCK YOU I WON`T DO WHAT YOU TELL ME” med tusentals andra är en minst sagt
mäktig upplevelse.

Bildfråga

vilken av artisterna på bilden här bredvid hade du helst sett i strålande solsken mitt på dagen.
Följdfråga, vilken artisterna på bilden bredvid tror du gör sig bäst på en scen mitt i natten omringade av mörker, eld och ondska.
Spoiler: Bokarna på Bråvalla tyckte helt tvärtemot vad du svarade.

Geografiproffs
– KOM IGEN ULLEVI!
Jag tänker inte skriva mer än så.

Minst genomtänkta
Att Henrik Berggren omger sig med några av landets absolut bästa musiker. Det är ganska enkelt att utse den bristande länken.
Om man säger så.

Minst lästa
Alla tusentals människor som ler, dansar, skrattar, festar, hånglar, sjunger, röjer, skrålar, lever.. de finns där på området också.

Låt 3
Mando Diao utan Gustaf. Hur skulle det gå? Hur skulle det låta? Efter en komplett galen version av Dance With Somebody hade ingen på hela festivalområdet någonsin hört namnet Norén.

Coolaste 2
Robert Hurula må uppträda under eget namn. Men live är Hurula ett band, en maskin, en maskin som kör över allt som kommer i dess väg. Manuela Iwansson. Anton Collinder. Jonas Teglund och Jonna Löfgren är tillsammans så tajta, så sammansvetsade efter mil och timmar tillsammans. Den råheten. Den intensiteten. Den aggressiviteten. Det är så vansinnigt imponerande. Den energin kombinerat med urstarkt låtmaterial blir en ganska så kraftfull molotov.

Låt 4
Med det sagt så är det bara konstatera att slutlåten på Hurulas set, Kom Över Nu, är så sjukt massiv.
Jag hade direkt bokat en biljett till en fyradagars festival om bandet hade spelat den, och bara den låten tjugofyra timmar om dygnet i fyra dygn. DIREKT!

Givetvis, GIVETVIS finns det oändligt mycket mer att nämna. Maten. Människorna. Mötena. Men jag kom precis till insikten att det inte blir något Bråvalla nästa år. Jag blev lite tom nu. Vilket skälet än må vara så är det trist. Bråvallafestivalens unga ålder till trots så har jag redan så många fantastiska minnen och upplevelser från festivalen. Jag har upplevt så många bra spelningar, så många mindre bra spelningar, så många usla spelningar, så många spelningar jag inte minns.
Tack för den här tiden Bråvalla.
Kanske ses vi igen.
Kanske inte.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras