Hur börjar man? Hur angriper man ett blankt blad? Nedan följer svagt hoplänkade minnesfragment som beskriver hur jag minns tillblivelsen av ”From Void to Matter I-III” (FMTM).

För min egen del så har jag väldigt svårt att ”skapa” eller ”skriva” någon ny musik på beställning. Det händer när det händer; när s.k. feeling infinner sig eller när jag är inne i en kreativ period och allt känns väldigt tillåtande. Ett annat element som underlättar uppstarten av ett nytt projekt är att ha ramar, begränsningar, ett färdigt koncept att utgå ifrån. Begränsningar föder kreativitet! Med det sagt så kan jag berätta att konceptet som ”FVTM” utgick ifrån var att ”det finns inget koncept”. Titeln avslöjar sig själv, vi ska skapa något ur ett vakuum.

Första EP:n blev väl därav något sökande. Jag kommer ihåg att vi satt hopklämda ute i Calles friggebod, i en trädgård någonstans på Öland och försökte få fatt i något att utgå ifrån; några synthackord, trumloopar, en gitarrslinga. Vi kämpade. När vi väl hittade något att hålla tag i gick processen lättare. Resultatet utgjordes två låtar som skrevs och spelades in under en och samma helg och som blev volym I. Vidare, det fina med vakuum är just att det är tomt (förutom någon enstaka gudsförgäten atom) och konceptet att ”det inte finns något koncept” kan ha sina fördelar.

När vi drog igång arbetet med andra EP:en övergav vi helt att försöka improvisera fram något nytt tillsammans. Vi skrev inte ens nytt material. Vi bestämde oss för att göra en nyinspelning av den gamla fristående singeln The Dial. The Dial är en gammal kär vän som vi skrev och spelade in på våra studentrum i Stockholm vintern 2009/2010. Med denna nyinspelning ville vi göra den rättvisa och intet på något sätt spara på krutet. På volym II får The Dial sällskap av två nyskrivna låtar som även dem färgas av avsaknaden från återhållsamhet.

Inför EP nummer tre hade nu vakuumet som vi utgått ifrån redan fyllts på med en ansenlig mängd materia. Det började bli svårt att inte förhålla sig till vad vi redan skapat. Det blev därför helt naturligt att fortsätta bygga volym III i samma riktning som den föregående. Nowhere är förvisso tidigare outgiven (väl?) men det är en låt som har funnits med oss länge. Av olika anledningar har den ändå aldrig kommit med på något tidigare släpp men med FVTM tillåtande natur blev så äntligen fallet. Jag upplevde att arbetet med volym III var förlösande. Vi skrev fyra nya låtar och började även experimentera mer med programmerade element.

Såhär i backspegeln kan jag se hur hela resan har varit en brygga mellan föregående album och efterkommande projekt som vi i nuläget arbetar med. Det känns så himla bra och roligt att den fysiska releasen av denna EP-trilogi äntligen har kommit ut nu. Den blev verkligen magiskt vacker och Calle gjorde ett grymt jobb med den grafiska designen till omslaget.

Det känns som att projektet har rotts i hamn när låtarna inte bara finns i cyberrymdens ekande tomrum utan också förkroppsligade i fast fysiskt form.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras