Den Svenska Björnstammen
”Country”
(Våra Inspelningar, 2015)

country2Är det någonting man måste ge Den Svenska Björnstammen är det att kollektivet helt saknar hämningar. Får de ett infall att göra någonting, då gör de det. Det har resulterat i en rad vågade experiment genom åren och så fortsätter det på nya albumet ”Country”.

För ärligt talat, att ett nyfiket konstnärskollektiv kliver så långt utanför sitt inmutade popområde att de gör en cover på Martin Svenssons inte fullt lika konstnärliga (Du är så) yeah yeah wow wow stod inte riktigt på kartan. Ändå är det nya albumets bästa spår. Alldeles, alldeles ljuvligt kanske just för att det är så oväntat.

Men låt oss ta den lite ytligare versionen först. Den som ni kan kalla standardforumlär 1A om ni vill.

Den björnstam som på förra skivan ”I förhållande till” blev en betydligt mer eftertänksam och reflekterande orkester i jämförelse med det sällskap som hittigt skrålade loss på den studentspexigt ystra debuten ”Ett fel närmare rätt”, har återigen hittat in på det enklare spåret. Det innebär korta snärtiga låtar med refränger som ska sätta sig och känslor som återigen är mer party än eftertänksamma.

Utan att tappa identiteten givetvis. Det låter grymt mycket Den Svenska Björnstammen om den här plattan, precis som det har gjort om de tidigare. Det är helt omöjligt att bomma vilken grupp det är tal om vid en första lyssning. Vilket förstasingeln Förlåta eller svika är det yttersta exemplet på.

Den lysande singeln borträknad är skivans första halva dock betydligt svagare än den andra. Låtarna skruvar sig lite besvärande och får inte riktigt fäste. Det kan mycket väl vara så att det är växare, men det initiala intrycket är inte jättestarkt.

Andra halvan däremot, den är grymt stark. Här trängs det ystra med det eftertänksamma, det bästa av två världar och låtarna är regelrätta hits.

En liten bit historia öppnar med stapplande, lite tveksamma verser, men blommar ut i grymt medryckande refränger. Hallå livet är en sån där skavande liten visa som björnstammen är så bra på att mejsla fram med lättnynnad och finkänslig refräng. Fågel 2 är en rakt igenom fin liten bit som faktiskt skickar en och annan passning till bob hund.

Och så är vi framme vid avslutningen. Den avslutande så oväntade och omvälvande covern på (Du är så) yeah yeah wow wow, för formens skull ska väl tilläggas att den här bara heter Du är så.

Det är en hopplös låt i sitt Melodifestivalutförande från 1999, men här har Den Svenska Björnstammen skalat bort allt lull-lull och känslan av wannabe-rock och istället stoppat in den i ett synthigt sammanhang med så bräcklig sång att det är omöjligt att inte bli berörd.

Från skränigt schlagermög till en minut och femtiosju sekunder känslosamt popunderverk. Det trodde jag aldrig att jag skulle få skriva om just den låten.

Men, well, Den Svenska Björnstammen är så yeah yeah wow wow.