De har gett oss j-pop och j-rock. Nu ger de oss – Babymetal.

Egentligen ska man nog inte vara förvånad. Japan har gett oss de galnaste teveshowerna, den fräsigaste tekniken, de mest utstuderade vuxenserierna, de mest skruvade skräckfilmerna och den mest extrema porren, så varför skulle vi förvånas av att de ger oss Babymetal?

Att låta tre småtjejer som knappt nått tonåren fronta ett brutalt metalband är väl helt rimligt, eller?

Babymetal, som förra veckan släppte sin debutskiva, uppstod ur tjejidolbandet Sakura Gakuin med missionen att sy ihop brutal metal med stuket förknippat med den japanska varianten av Idol.

Enligt sägnen hade ingen av de tre tjejerna som frontar orkestern en aning om vad metal egentligen var för typ av musik innan bandet bildades och det blir ännu värre…

…bandets producent Kobametal har i intervjuer berättat hur bandnamnet (Babymetal!) kom till honom som en uppenbarelse.

Bara i Japan mina damer och herrar, bara i Japan.

Musiken är precis lika skruvad som berättelsen om bandet som snabbt skaffat sig en gigantisk publik på hemmaplan. Visst handlar det i grunden om tre söta och våghalsigt dansande flickor som kompade av en liga maskerade herrar brädar allt vad svensk Melodifestival heter i symbios med brutal metal. Men det tycks inte finnas en musikstil som inte ryms i bandets kompositioner.

Bitvis skulle Babymetal få Cannibal Corpse att retirera till kryptan, bitvis skulle de få Christer Björkman att gå upp i brygga.

Är det bra eller dåligt? Jag vet ärligt talat inte. Över huvud taget.

Det enda jag vet är att ni måste uppleva det. Det enda jag vet är att jag kräver att någon svensk festival tar modet till sig och vågar göra ett försök att boka denna galenskap.