Knappt ett år har passerat sedan Axel Ruby släppte sitt första album. På Pusterviks stora scen har han redan en självklar plats. Den 27 november är han en av höjdpunkterna på Viva Sounds Festival i Göteborg. Stämningen i lokalen är spänd och pirrig innan spelningen. Trots Axel Rubys hittills relativt korta tid i rampljuset är det tydligt att publikens förväntningar är höga – och de kommer inte att bli besvikna.
Text: Hermine Antepohl
Foto: Martin Wilson
Ett psykedeliskt drömlandskap, det är Axel Rubys musik. Låten Kristall vaggar in dig i ett stillsamt vemod och den ensamma trumpeten blir ledstjärnan. Låttexten är en av kvällens starkaste, den är enkel, poetisk och träffar rakt i hjärtat. Snart skiftar stämningen. Pulsen höjs. Låtarna präglas bitvis av mörker, saknad och flykt. Men det dystra vägs upp av kärlek och en enorm tacksamhet som genomsyrar hela framträdandet. Det syns inte minst i Axel Rubys totala scennärvaro och ömsinta publikkontakt.
När det är dags för låten Blunda visar han också sina rap-skills i delen som vanligtvis framförs av artisten Cleo. Det ska dock inte hymlas med att artisten Ayla är saknad när låten Vägen hem spelas. Absolut, låten är med och den gör sitt. Men den magiskt fängslande känsla hennes sång bidrar med infinner sig dessvärre inte.
Trots avsaknaden av duettpartners är slutsatsen given: Axel Rubys spelning är en saga. Den trollbindande flöjten som finns med i nästan alla låtar tar med publiken till Nangijala, ett paradis där allt kommer bli bra.
Så här såg kvällen ut:
