Efter hennes kärleksfulla debutsingel är Vendela Estelle nu tillbaka med ”Coverboy”, en låt som visar hennes vildare mer passionerade sida.
Med en stark koppling till den romantiska eran av förra seklet utrycker Vendela Estelle sin lust för kärlek på ett intensivt och ärligt sätt.
Vendela Estelle växte upp med tanken ”att hon var född i fel århundrade” och drömde sig bort till scener från klassiska romantiska filmer där kärlek och tillgivenhet var centralt.
Skriven och producerad I hjärtat av Hollywood skapar ”Coverboy” en drömvärld av gamla Hollywoods storslagna scener.

Fel århundrade? Hollywood? Romantiska filmer. Det här måste ju självklart undersökas närmare, så Drefvet tog sig helt enkelt ett snack med Vendela Estelle för att kolla läget med singeln, med livet, med framtiden och dåtiden.

Går det att hitta DEN mest romantiska filmen någonsin?
– Allt handlar om preferenser men jag skulle säga att ”desto mer klassisk, desto bättre”. Det finns en speciell plats i mitt hjärta för cheesy romantiska filmer, såna som nästan sliter ut ens hjärta under filmens gång. Den första filmen jag såg inom denna genre var The Notebook och jag grät så mycket i slutet av den att jag nästan trodde jag skulle drunkna. Det finns någonting väldigt fint i att väcka så mycket känslor hos en annan människa bara genom en tv-skärm.

Varför tror du att kärlek och romantik är ett så tacksamt ämne att skriva om?
– Inte allt för länge sen lyssnade jag på en podd som pratade om kärlek från en vetenskaplig synvinkel. Begreppet kärlek är väldigt brett och det är mycket som ryms under det, inte bara romantik och parrelationer. Det handlar i enklast form om viljan att bli sedd och uppskattad, något som alla människor känner någon gång i sitt liv. Jag tror meningen med kost är att väcka känslor och få mottagaren att relatera till det du uttrycker, därför använder sig många av kärleken, ett välkänt ämne som många strävar efter att få uppleva.

Är det bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls?
– Att få sin kärlek besvarad är som att gå på moln, det är en magisk känsla. Att däremot få den nekad är smärtsamt bortom alla gränser, men på något sätt ändå bättre än att inte ha älskat alls. Kärlek är hela tiden någonting vackert och bör få en chans att växa, ibland handlar det inte ens om bekräftelsen från någon annan utan bara känslan av att vara kär. Den känslan ger dig fjärilar så starka att du kan leva på minnet av dem år efter att kärleken är slut.

Hur skulle du själv beskriva din musik?
– Jag har alltid levt lite i min egen värld. När mina vänner lyssnade på pop lyssnade jag hellre på klassiska jazzlåtar och drömde mig ofta bort till romantiska Paris. Mitt musikaliska intresse startade redan när jag var 13 år gammal och jag blev främst inspirerad av sångerskor som Ella Fitzgerald och Billie Holiday. Deras musik lärde mig att kommunicera känslor fritt och det spelade stor roll i skapandet av mitt musikaliska uttryck. Jag skulle beskriva mitt sound som modern jazz/blues där jag lägger fokus på känsla och låttexter.

Låten ”Coverboy” är skriven och producerad i hjärtat av Hollywood, var det så storstilat och glamoröst som du trodde?
– Los Angeles är en helt annan värld än vad jag tidigare upplevt. Takten är hög, staden är stor och människorna färgstarka. Jag ljuger om jag säger att det var lika glamoröst som på film och bild, men känslan man får när man är där kompenserar ändå på något sätt för de mindre bra sakerna. Det blir som en drömvärld där allt kan hända, det finns oändligt med möjligheter rakt utanför dörren.

Var ser vi Vendela Estelle om fem år?
– 2020 är mitt debutår som artist och jag kommer släppa både ny musik samt en EP till hösten. Under de kommande 5 åren kommer mitt fokus ligga på att skriva och skapa. Album, konserter och turnéer är bara några av de saker jag ser fram emot till framtiden.

Fanns det någon speciell grupp eller artist som väckte ditt musikintresse som barn?
– Jag är uppväxt i ett musikaliskt hem. Mina 3 äldre bröder är alla musikkunniga på flertalet instrument samt sång, därför har det kommit naturligt för mig att också hålla på med musik. Jag tyckte om att sjunga och uppträda redan som barn med sång var inte mitt huvudsakliga intresse förrän jag gick i 5e klass. Det som växte mitt intresse då var låten ”What are words” med Chris Medina. Tidigare hade jag inte lyssnat på låttexter, det var snarare melodier som gav mig känslan av vad låtar handlade om, men den här låten grep verkligen tag i mig och jag satte mig ner för att översätta texten. Den kvällen startade mitt riktiga intresse att uttrycka mig och musik blev min kanal för det.

Hur spenderar man bäst en helt ledig dag?
– Rödrutig filt. Grönområde. En favoritbok. Ligga under klarblå himmel och läsa medan man hör fåglarna kvittra i träden. Det är ofta dem enkla sakerna som är dem bästa. Jag hade gärna spenderat all min tid på en picknickfilt… men tyvärr tillåter inte det svenska vädret det.

”Född i fel århundrade”… utveckla gärna. 
– Ibland tror jag att min själ är mycket äldre än min kropp, det är svårt att förklara men mina intressen drar åt annorlunda håll än vänners i min ålder. Helst av allt skulle jag vilja resa till mitten av 1900-talet, sätta mig på ett litet fik i Paris och läsa en bok eller resa hela vägen till början av 1800-talet. Den romantiska eran hade passat mig perfekt och jag hade spenderat dagarna med andra konstnärer från den tiden.