Veteranerna i Atmosphere är tillbaka med sitt efterlängtade åttonde studioalbum. ”Southsiders” är en imponerande uppvisning i rapteknik, men tyvärr saknas den yttersta skärpan i rimmen som vi vant oss vid från tidigare släpp. 

”Om du skapar en hiphop-scen kommer du också va som mig nån dag”, rappade Organism 12 på sitt debutalbum i början av 2000-talet. Samma rad skulle kunna användas för att beskriva Atmosphere, duon från Minneapolis som grundade det legendariska skivbolaget Rhymesayers Entertainment, och som kanske mer än någon annan grupp bidragit till att forma den amerikanska indiehiphopen.

ertRapparen Slug (Sean Daley) och producenten Ant (Anthony Davis) har arbetat tillsammans i över 20 år och har hunnit avverka en rad stilar under resans gång; allt från svårtillgänglig spokenword-rap över släpiga beats, till tunga souldängor och kaxiga skrytlåtar. De senaste åren har duon gått mot ett mer poppigt sound. Produktionen har fått ta större plats utan att för den skull konkurrera ut de välskrivna, självutlämnande texterna som hela tiden varit kärnan i Atmospheres musik.

“Southsiders”, deras åttonde studioalbum som släpptes i torsdags, fortsätter på samma bana. Slug tar med oss på en resa genom ett snöigt Minneapolis och rappar om sitt liv på samma avslappnande sätt som han alltid har gjort. Vi får höra om otrohet, dödsångest, kärlek, familjeliv och kampen mot cigarettberoende.

Rimschemat är fortfarande bland de absolut bästa i branschen, men tyvärr känns det som om ribban har sänkts ett snäpp mot tidigare plattor. Stundtals är texterna på “Southsiders” helt briljanta, som när Slug i My lady got two men rappar “Girl, could you get rid of that other dude? / Cut him loose and kick him to the multitude”. Men ibland är de alldeles för slappa och tyngda av nödrim, som i refrängen på första singeln Bitter som går “You’re so bitter / You’re cold as a river / In the winter”. Jag saknar de karaktärristiska Atmosphere-raderna som rimmar på varenda stavelse och lämnar lyssnaren helt golvad.

Bäst är Slug när han blir riktigt personlig. Låten Flicker handlar om Rhymesayers-rapparen Eyedea (Micheal Larsen) som gick bort i oktober 2010. Eyedea och Slug stod väldigt nära varandra och många – som Slug beskriver det i låten – trodde till och med att de var bröder. Eyedea var också en av de få emcees som kunde utmana Slug vad gäller rimteknik och textförfattande. Så när Slug spekulerar i hur hans döde vän förmodligen skulle ha dissat låten om han fortfarande var i livet går det rakt in i hjärtat. Det är också på “Flicker” som vi hittar skivans formodligen bästa rad: “And I’m missing you, but I ain’t gonna lie / The distance grew between Eye and I / And at the end, even though we didn’t speak enough / You were easily one of the best people I’ve loved.”