Jag kommer faktiskt ihåg känslan jag fick i kroppen när jag hörde första släppet Green Walls , att det lät så osvenskt på nåt sätt. Hur musiken liksom tvingade sig på, hur den tog plats och hur massiv ljudbilden var.

Vi har ju skrivit om bandet några gånger nu här på Drefvet.
Arsadi från Uppsala, och det är inte så konstigt egentligen. För de lyckas med konststycket att hela tiden överträffa sig själva, att utveckla bandet, att skruva lite här och ratta lite där så ljudupplevelsen blir mer grandios och ståtligare för varje släpp.

Dagens släpp If You Were Mine är absolut inget undantag i utvecklingen.
Upptempo. Smittande. Svävande. Majestätisk. Alla ingredienser som (jag hoppas) kommer ta Arsadi ut till de större, stora massorna.

Låtens innebörd förklarar bandet enligt följande:

Från att anonymt skyndat förbi varandra till att vara ljuset i varandras mörker inom loppet av en bråkdels sekund. If you were mine leker med tanken och känslan av att höra ihop utan att veta varandras namn. En svävande och upplyftande låt för den blyga, för dagdrömmaren som hoppas och längtar men inte riktigt vågar släppa taget.

Vi passade självklart på att ta ett litet snack med bandet för att ställa lite frågor om dåtid nutid och framtid, samt lite annat Drefvigt.

”If you were mine” leker med tanken och känslan av att höra ihop utan att veta varandras namn.” – var kommer den tanken ifrån?
Bra fråga! Det kommer nog ifrån att man kan fantisera iväg i vardagen ibland och spela upp som små berättelser i sin huvud om vad som helst från vad som helst. Från att se en bild eller en textrad till att se färger eller andra människor som bara passerar en på gatan. Man ser någon och känner den här elektriciteten som kan uppstå när två blickar möts, och från den gnistan drömmer man om en framtid med den personen, även om det bara händer på en kort sekund.

Arsadi, var kommer namnet ifrån?
ARSADI är Anthonys mellannamn som han fått av sin farfar, och betyder den vetgiriga på indonesiska. Så innan när det var ett soloprojekt så tog han det namnet, sen behöll vi det när vi startade bandet då det passar oss rätt bra då alla fyra är akademiker och vetgiriga.

När jag hör er musik slås jag alltid av den stora maffiga ljudbilden, har den alltid varit med er?
Ja åtminstone delvis, den har framförallt utvecklats med tiden. På den senaste singeln Surrender och nu på If You Were Mine har vi använt mer synthar än tidigare låtar och det bidrar såklart till en maffig ljudbild. Å andra sidan så hade låtarna på EP:n ”Vivid Colours” inslag av blåsinstrument där duktiga kompisar kom in i studion och bidrog till ljudbilden. Dessutom har vi haft lite olika producenter, Filip Sjögren som producerade Love Should Be Like jobbade på ett ganska annorlunda sätt än vår nuvarande producent Kenneth Eriksson, vilket avspeglas ganska tydligt i ljudbilden.

Hur lyckas man med konststycket att bygga majestätiska ljudlandskap live?
Enkelt! – En stort lass gitarreffekter, lite extra synthljud på pianot, en småblöt men ändå krispig lead längst fram, ett par körstämmor, tunga feta trummor och så kryddar man allt med ett gäng glada blåsmusiker som hoppar in då och då!

Hur ska man egentligen inleda en spelning? Stenhårt eller ska man smyga igång konserten?
Det beror på omständigheterna, om det är svettig lokal med en dödstaggad publik som nästan står och hoppar redan innan vi kliver på, ja då är en stenhård snarare än smygande start bättre. Är det en lugn sittande publik på ett litet vardagsgolv för Sofar Sounds, ja då gäller det omvända.

Vad finns i skivbackarna och spellistorna som format Arsadi hur ni låter idag?
Vi gillar alla storslagna poprockband som kent och Coldplay vilket garanterat har hjälpt till att forma åtminstone hur If You Were Mine och de kommande släppen låter. I skivbackarna hittar man även artister såsom John Mayer, Jonathan Johansson, Twenty One Pilots och The War on Drugs. Förutom ganska rak pop så ligger där även gammal svängig funk och disco liksom hiphop och modern R&B vilket har bidragit till det groove vi försöker få till i vår musik.

Hur ser skapandeprocessen ut? Vem tar med sig vad eller samlas ni runt ett vitt papper?
Det varierar, vissa gånger jammar vi fram en låtidé i replokalen som vi sedan finslipar och kanske pusslar ihop med någon av alla tidigare idéer som vi spelat in och ligger på lager på vår google drive. Andra gånger kommer en av oss med en i princip färdig låt till replokalen som skrivits hemma under sena nätter. Det låter såklart romantiserat men inspirationen knackar dumt nog ofta på när det redan mörknat och man egentligen borde gå och lägga sig. Men då är det bara att bejaka stunden och spela in en demo i några timmar. Sen får man vakna trött dagen efter när alarmet ringer, men det är det värt!

Om Arsadi är en geografisk plats, var som helst i världen, vilken plats skulle bäst passa er?
Uppsala!

En artist ska göra cover på en av era låtar, vilken artist och vilken låt?
Jonathan Johansson med Cold Thoughts för att se vilket mörker han kunde dra till den glada låten men ändå deppiga texten. Det vore intressant att höra!

Var är Arsadi på väg?
Mot stjärnorna! Första stoppet är som headliner på en lokal popfestival på Katalin här i Uppsala på lördag, sedan följer en rad spelningar i Stockholm och Västerås m.m. Efter tre år tillsammans känner vi också att ARSADI är väg att hitta ett sound som passar oss. Efter If You Were Mine kommer vi att släppa ytterligare en singel och därefter en EP som alla följer en övergripande konceptuell idé, som vi tror blir riktigt läcker.
Vårens musiksläpp är på så sätt mer enhetliga än t.ex. debut-EP som vi på grund av de olika musikaliska färgerna valde att döpa till just Vivid Colours.