”New music is for WANKERS” hävde Liam Gallagher ur sig på X i november. Samtidigt tjatade pretentiösa kulturtyckare sönder goonerfenomentet under året, så vi kan väl ändå som traditionen bjuder summera 2025. 2025. Vilket skitår. Skolskjutningar, kulturkonkurser och inbördeskrig i Sudan. 2025. Också ett år fylld av fantastisk musik. Det är ju idiotiskt att ranka musik egentligen, det går ju inte att exempelvis jämföra Anna von Hausswolff med Maud Lindström. Helt olika, men ändå lika briljanta. Eller nästan lika briljanta då, om vi nu ska envisas med den här listan. Vi gör det för att vi älskar musik, så döm oss inte för hårt. Nå. Nog med brasklappar, här har ni FACIT. Fjolårets 100 bästa låtar. Taylor Swifts The Fate of Ophelia och så 99 låtar som är ÄNNU bättre. Håll till godo:
1. Sharon Van Etten – Afterlife
Jo, vi vet – Afterlife nådde våra högtalare och hörlurar redan i 2024 års sista skälvande stunder. Men vi hann faktiskt inte riktigt ge den en tillbörligt ordentlig lyssningschans, utan fick panikpytsa in den på en ytterst blygsam placering på årsbästalistan à la 2024. Men sedan släpptes fullängdaren 2025, och då vevades låten så varm att insikten var ofrånkomlig: inte bara förtjänar den en bättre plats – den förtjänar den högsta! För ja, Afterlife var 2025 års bästa låt. Även i egenskap av … ja, 2024 års efterlevnad.
Det känns förutsägbart att jag skulle tycka att Sharon Van Etten skulle släppa bästa skivan i år. Det brukar liksom vara så. Men det är ju så det är, så varför kämpa emot. För varje skiva förändrar hon sig och gör något annorlunda, men ändå med samma grund. Och egentligen hade jag lika gärna kunnat välja Idiot Box eller Live Forever som bästa spår, men Afterlife har något extra. Den är ganska sparsam i ljudbilden, men känns ändå större och effektfullare, särskilt i refrängen. När hon går upp i falsett i slutet är det fan gåshud. Där är hon som allra bäst.
❦
2. Anna von Hausswolff – Struggle With the Beast
Något vibrerar, lika förtrollat inbjudande som oroligt skrämmande. Snart brister Otis Sandsjös statiska saxofon ut och får spatt. Den får sällskap av en hårt frenetisk rytm där trummorna angrips som vore de horder av framvällande monster i ett skräckfilmscrescendo.
Så släpps vi, pladask, ner i en skogsdunge där furier håller häxmässa. Tungt, brölande, mystiskt, extatiskt. Ett snyggt kontrollerat kaos. En skickligt hanterad urkraft.
Vad som motsvarar en normal låtlängd passerar, utan att vi för ett taktslag släpps ur det kraftiga greppet. Så skingrar sig ljudmassan och Anna von Hausswolffs röst träder fram, likt en översteprästinna. Som en demonbesatt Stevie Nicks.
Med ”Iconoclast” begåvade Anna Michaela Ebba Electra von Hausswolff oss inte bara med ett av 2025 års absolut bästa album; hon visade också hur hon nu fullt ut kan tämja de storslagna musikvisioner och den kompetens hon länge haft. Hennes konstnärliga utsvävningar har koncentrerats till något fantastiskt, utan att tappa sin egenart. Och Struggle With the Beast utgör ett fenomenalt exempel på hur mästerligt hon är förmögen att tygla det vilddjur, den kreativitet och det konstnärskap, som hon brottas med.
❦
3. Terra och Girl Scout – Trappa till himlen
Terra har välförtjänt fått sitt genombrott sen några år. De är nästan så stora ett indieband kan bli i Sverige nuförtiden och i skrivande stund stökar de på i På spåret. Det är ändå mäktigt. Men är det indie? Skoja. Det är på alla sätt rätt och rimligt att de gör vad de kan för att nå ut bredare. I Trappa till himlen tillsammans med Girl Scout når de höjder som jag inte riktigt hört tidigare. Mangel och stök är kvar men sången gifter sig otroligt bra samtidigt som låten bygger upp sig till ett mäktigt crescendo. Otroligt bra låt!
❦
4. Florence + The Machine – One of the Greats
Det hade tisslats och tasslats om ett nytt släpp från den fantastiska Florence Welch och hennes maskin. Det första smakprovet från skivan i form av singeln Everybody Scream gjorde mig inte besviken, verkligen inte. Det var mer suggestivt, mörkare, mer storslaget än vad jag hade vågat hoppats på. Så när singel nummer två släpptes, One Of The Greats så var jag väldigt taggad, men i tron att kanske ribban var lite för hög med föregående singel. Icke, sa Florence och släppte i min värld årets bästa låt. En gospel sprungen ur ilska, frustration och revansch. Hon börjar med att säga att: ”I crawled up from under the earth. Broken nails and coughing dirt. Spitting out my songs so you could sing along.” Det är en deklaration, ett manifest och fan ta den som inte lyssnar. Så jag lyssnade, igen och igen och igen. Låten bara växte och växte. Textmässigt finns inget mer att önska. Sättet hon spottar ur sig orden på. Den golvar mig varje gång. Så vem är den där frontmannen hon sjunger om?
❦
5. Mia Maria Johansson – Allt till natten
Om Mia Maria Johansson släpper något nytt kan ni räkna med att en Johansson-låt hamnar på den här listan. Allt till natten, vilken banger. Varierat tempo, säkerhet, tvivel och desperation. Om ni inte har lyssnat in er på Johansson tidigare ser ni banne mig till att göra det nu.
❦
6. Kite och Nina Persson – Heartless Places
Ingen årsbästalista utan Kite. Jo, det börjar nästan bli lite löjligt, men vi lovar: det här är inte någon slentrianmässig inpytsning av Sveriges bästa synthduo (ja kanske rentav bästa verksamma band över huvud taget), utan en tillbörligt skrutinerad och kvalitetssäkrad topplisteplats. För när Kite under 2025 gjorde endast ett singelsläpp – och dessutom lät Heartless Places glida ut i magnifikt majestät tillsammans med skridskoprinsessan Nina Persson på Avicii Arenas rink under den alldeles fantastiska ”on ice”-konserten i februari – så gjorde de det med omsorg och makalös styrka. En sprakande energi grävs fram ur en dyster nattsvärta och fortplantas till en mörkt pulserande intensitet där Nina Perssons väna stämma blir en perfekt kontrast, nyanserande och uppmjukande. Ett hotfullt mörker som blir tröstande, tryggt och vackert.
❦
7. Sam Fender – Rein Me In
Okej okej okej jag ska vara ärlig. När plattan ”People Watching” släpptes i början av året var jag inte helt såld. Den var bra, absolut. Men den var liksom inte sådär svinbra som jag hade hoppats, och velat. Jag var inte besviken, men jag var inte heller helt såld. Till en början. Men plattan växte, satan i gatan vad den växte. Första singeln, titelspåret People Watching var till en början plattans i särklass starkaste spår (men den släpptes 2024 och platsar således inte på denna lista) men något hände för varje lyssning. Nya fantastiska låtar tycktes dyka upp varje gång jag lyssnade. Ganska så snabbt blev Rein Me In en absolut favorit. Känslan i låten, texten, saxofonen givetvis, introt. Låten har allt. Den blev ett soundtrack från våren och framåt. Duetten som släpptes med Olivia Dean går inte av för hackor den heller. Men det är den här versionen jag ramlade kär i, det var den här versionen som ackompanjerades av vårens första fåglar och solstrålar. Den har och kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat.
❦
8. Robyn – Dopamine
Robyn är tillbaka! Och det med ett lika välkommet som betryggande besked. Håller Dopamine samma verkshöjd som de faktiskt epokgörande hitsen från den nu moppegamla (!!!) ”Body Talk”? Kanske inte riktigt – men vore det ens möjligt för Robyn, eller för någon annan, att uppnå den? Jag tror inte det. Inte för att att Robyn på något sätt tappat ett sting eller gjort avkall på sin genialitet – det handlar snarare om att Dancing On My Own, Call Your Girlfriend, Hang With Me et al är just så hårt uppspikade och dominanta på Robyn-väggen i elektropoppens panteon. Med den brasklappen kan vi konstatera att Dopamine ändå rycker tag i oss i precis på det sätt som vi förväntar oss av en riktig Robyn-dänga, med känsla, framåtdriv och oklanderlig produktion. Det är bara att tacka och ta emot; att släppa loss dansrörelserna och låta dopaminet flöda.
❦
9. Slowgold – Ömtåliga väg
Med nya skivan Lugna har Slowgold valt en lite lugnare musikalisk väg. Mer avskalat, mer intimt. Men inte utan hits för den skull, Ömtåliga väg är en av 2025 års bästa låtar. Lite softare, lite naknare, men för den skull inte mindre guldig.
❦
10. GAUPA – Lion’s Thorn
Har ni också gått och längtat efter att få höra Björk ta ton i ett febrilt stonerchuggande doomband? Inte? Det visste, i ärlighetens namn, inte jag heller att jag gjorde. Inte förrän jag snubblade in i den magnifika lodjursskog där Falu-kvartetten Gaupa strövar omkring. Men så var det – lika förvånad som jag var över att Gaupa på något sätt lyckats undgå mina öron så här länge (sedan 2018, och med tre album i katalogen före årets minialbum, ”Fyr”), lika mycket insåg jag att det här är något som jag saknat utan att veta om det.
Jag vill nästan be om ursäkt för att jag påtalar de vokala likheterna mellan Emma Näslund och Björk, men det är omöjligt att inte lägga märke till dem. Säkert har Gaupa-frontaren Näslund influerats av den isländska urkraften Guðmundsdóttir – men det är (i så fall) inte något efterapande, utan ett lika ovanligt som storartat tillvaratagande av de möjligheter som Björk visat att de finns mellan viskningar och kontrollerade skrikexplosioner. Och av det faktum att de passar alldeles utmärkt i Gaupas tunga mangel, något som blir härligt tydligt i Lion’s Thorn, med dess granmurriga inramning av både folkmusiktoner, dungar av elektronisk ljudmystik, och härligt grova gitarrdistar.
❦
11. Momma – I Want You (Fever)
90-talet ringde och vill ha tillbaka sina … ehhh … riff? Det är kanske inte extremt nyskapande, men det är ruskigt bra och effektfullt. Jänkarna vet fortfarande hur man gör effektfull indierock i samma anda som Pixies och Hole och flertalet nutida likasinnade band. Och det är jag glad för att de fortsätter med. Det är ett starkt driv genom hela låten och där synthslingan är pricken över i. Hela skivan ”Welcome to my Blue Sky” är värd en genomlyssning men I want you (Fever) är helt klart den starkaste låten.
❦
12. Hurula – TÄNK INGA DÅLIGA TANKAR
Hurula släppte en av årets bästa skivor och gjorde även en svinbra spelning på Way Out West. Samma mörker som alltid, samma magiska gitarrer. Och ska man bara välja en låt från skivan är det inte alls lätt. Men av någon anledning är det vemodet i Tänk inga dåliga tankar som fångade mig mest. Texten är lika mycket ett mantra som en desperat uppmaning och det är väl då Hurula är som bäst.
❦
13. tibia – Walk on Candy
Ni har kanske hört artisten Elias tidigare? Kanske låten Revolution från 2015? Soulig pop handlade om då. Nu har han rockat till sig, tillsammans med de andra bandmedlemmarna i tibia. Jag är kanske egentligen för gammal för den typen av slyngelrock, men efter att ha sett dem live blev jag hooked. Sötnötterna i arrangörsföreningen John Doe tog dem till Linköping, tack för det. Ska ni börja med någon låt är Walk on Candy ett bra val, slyngligare rockeskapism får ni leta efter.
❦
14. Nektar – Faller
När jag först hörde Nektar blev jag fullständigt knockad. Det låter som något jag hört tusentals gånger förr men något jag ändå saknat. Minns ärligt talat inte vilken låt det var jag hörde först. Men när singeln Faller släpptes fattade jag att det här är på riktigt. Så när jag i min iver skulle prata om gruppen och låten i Musikrådet säger min kollega Mjörnberg nåt i stil med: ”Nektar ja, det är ju de där barnen”. Va? Barn? Nej det måste han väl ha fattat fel, för inte kan väl ett gäng 17-18 åringar skapa sån här musik. Men jodå, han hade rätt (igen) den där Mjörnberg. Kentigt javisst, men va fan gör väl det? Plattan ”Om du behöver mig” var en av årets starkaste. Så när jag skulle plocka russin ur den kakan blev det svårt och frustrerande. Men jag håller (nog) ändå Faller som skivans starkaste lysande stjärna. Men i väldigt väldigt tuff konkurrens måste tilläggas. Det här bandet kommer vi (förhoppningsvis) få se och höra väldigt mycket mer av i framtiden.
❦
15. Kallsup – Golfströmmen
Den här låten fick jag skickad till mig (vilken lyx va?) Och den golvade mig vid första lyssningen. Det mörka, det melankoliska, känslan av att det här är på liv och död. Jag älskade det. Det går även i denna låt ganska lätt att höja pekpinnar och börja ropa ”KENT” men varför inte istället bara lyssna och njuta? Golfströmmen passar lika bra en varm sommarkväll som på en grå höstdag. Då vet man att man knåpat ihop en riktigt riktigt bra låt.
❦
16. Loney dear – Alain.
Ibland är det den tysta rösten som bäst fångar ens uppmärksamhet och känslomässiga engagemang. Detta faktum har Emil Svanängen, alias Loney Dear, full koll på. Och han tar vara på det med förstklassig känslighet. I Alain. tassar den försiktiga mjukheten upp ur en orolig intighet för att sedan växa, vänt och stilla, och svepa in oss i ett masserande vemodsfluff. Det knådar allt tydligare och starkare, men med alltjämt snälla nypor. Smygande känsligt och återhållsamt intensivt. Till slut blommar det ut i en både trygg och varsam kulmen, för att sedan mjukt falla tillbaka ner i tystnaden. Att låten sedan stannar på blygsamma 2:41, där den bara ebbar ut, ger bara den ömsinta känslan ännu mer styrka.
❦
17. Pascal – Mitt eget liv
En av årets bästa fullängdare är Pascals Tänker på dig jämt. Skivan är mer varierad än tidigare och på sätt än mer intressant. Det var svårt att välja ett enskild spår, men till slutet föll valet på Mitt eget liv. En typisk pascal-låt. Stark refräng, distinkt rytmsektion och så en taggig gitarr. Och en motsägelsefull text, där sprickorna i självsäkerheten inte döljs. Fantastisk låt. Men lyssna igenom hela plattan, det är den värd.
❦
18. Wet Leg – catch these fists
Wet Leg slog igenom med dunder och brak år 2022, debut-LP:n nådde allra högst på den brittiska albumlistan. År 2025 var det dags för den andra, svåra skivan. Den gjorde dock ingen besviken. Vassast var catch these fists, sällan har en varit så sugen på att åka på stryk.
❦
19. Blondshell – T&A
Amerikanska Blondshell släppte en av förrfjolårets bästa låtar tillsammans med Bully – Docket – och jag hade höga förhoppningar inför släppet av 2024 års skiva, uppföljaren till 2023 års Olympia. Det är fortsatt mörka gitarrer med otroliga melodier och höjdpunkten återfinns på T&A, med en berättelse om olycklig och inte helt välkommen kärlek. Men hela skivan är värd att lyssna på. Så gör det. Men gör det då!
❦
20. Zach Bryan och Gabriella Rose – Madeline
Det börjar egentligen redan från början. Innan ens en ton eller not är tagen …. Jag antar och vill tro att det är Mr Bryan som frågar: ”Ready?” Och Fröken Rose som viskar: ”Yes”. Bara den sekunden säger allt. Det här är äkta känslor, ord framförda på riktigt. Så när Zach Bryan börjar sjunga om saknad, om längtan så sitter jag redan och skakar uppgivet på huvudet och jag får nästan tårar i ögonen när Gabriella Rose kommer in i låten. Det är så vansinnigt vackert, så dramatiskt framfört med så små medel. Det är i ögonblick som dessa jag inser hur svag jag är för musik. När en låt kan få en vuxen man att näst intill brista ut i gråt. Om jag behöver förklara mer än så, så kommer du ändå inte förstå.
❦
21. Tami T – Taste Like Water
22. Lambrini Girls – Bad Apple
23. Wet Leg – mangetout
24. Sam Fender – Remember My Name
25. Ethel Cain – Fuck Me Eyes
26. The Mary Onettes – Hurricane Heart
27. Maud Lindström – Medan himlen över Molkomsviken brann
28. Wednesday – Elderberry Wine
29. Svart Ridå – I Ögats Ljus
30. Lambrini Girls – Cuntology 101
❦
31. Ida-Lova – Svagare än jag
32. Youth Lagoon – Speed Freak
33. Inhaler – Billy (Yeah Yeah Yeah)
34. CMAT – When A Good Man Cries
35. Nilüfer Yanya – Cold Heart
36. Wednesday – Townies
37. Big Thief – Incomprehensible
38. Haley Williams – Mirtazapine
39. Cut Copy och Kate Bollinger – Belong To You
❦
40. ROSALÍA och Björk och Yves Tumor – Berghain
41. Sluta Ljug – Brinn!
42. Puscifer – Self Evident
43. Vera Norea – Noreality
44. J Mascis – Breathe
45. Massgrav och Cecilia Boström – Vilken del av dra åt helvete är det du inte förstår?
46. Nation of Language – Inept Apollo
47. Anna von Hausswolff – The Iconoclast
48. Mavis Staples – Sad and Beautiful World
49. NORADRENALIN – När det regnar
50. The Beths – Straight Line Was A Lie
❦
51. Beverly Kills – Diamond
52. Pulp – Spike Island
53. The Zaps – Shackled To My Baby
54. feeble little horse – This Is Real
55. Aux Animaux – Thrill Kill
56. Beatrice Eli – NOTHING BUT MY NAME
57. bob hund – Kom i min famn
58. Sibille Attar och Taken By Trees – Tis the Season
59. Toni Holgersson – One-Trick Pony
60. Clutter – Superstar
❦
61. Ea Sundström – Lunatic
62. Glenn Udéhn och Alice B – Trasig från botten
63. FKA Twigs – HARD
64. Fleshquartet och Esther – Shadows of Us
65. Gasolina – Drunk Girl Summer
66. Nicole Sabouné – So Far Out
67. Hast – LÅGORNA
68. KLASS II – Sluta Andas
69. Hultsfreds Kontrollslakteri – Tittar på tv
70. IDLES – Rabbit Run
❦
71. Jay Som och Haley Williams – Past Lives
72. Jelly Crystal och Nicole Sabouné – Forever Is Not That Long
73. Julien Baker och Torres – Sugar in the Tank
74. Viagra Boys – Man Made of Meat
75. KNASH – Friends
76. Lianne La Havas – Disarray
77. Mogwai – Calling all units
78. Honungsvägen – 14, 22
79. NOREA – Submarines
80. Ormbäraren – När dag blir natt
❦
81. Rome Is Not A Town – golden fever
82. SAGES – Unknowing
83. Yttling Jazz och El Perro del Mar – City In Darkness – Edit
84. SILUETT – Shadows
85. TOMMA INTET – ÖSTRA KYRKOGÅRDEN
86. Sodakill – Emergency
87. Strikt – Jag ger mig
88. Elseebub – Moominpappa’s Memoirs
89. Svart katt – Tills ingen längre minns
90. Södra Länken och Josefin Finér – Måste du
❦
91. The Baboon Show – Forward in Reverse
92. Sista Brytet – Var det en bomb?
93. The Tarantula Waltz – Säga vad jag vill (en liten stund till)
94. Twin Pigs – The Dick Sucking Factory
95. Priest – Wicked Game
96. Vasas flora och fauna – Du ville ha barn men inte med mig
97. Svetlanas – Smile for the Camera
98. Captain Jack’s Army – The Streets I Call Mine
99. SAYA – LIE DOWN..
100. Taylor Swift – The Fate of Ophelia
☆