Skriv vad du vill sa dom, ordet är ditt sa dom. Det blir kul sa dom.
Jag tänkte att jag skulle skriva en text om mina olika roller i livet.
Jag tänkte att jag skulle skriva en text om hur man lever livet.
Jag tänkte jag skulle skriva en text om hur man bildar en regering.
Jag tänkte att jag skulle skriva en text om Wasaskeppet.
Jag tänkte att jag är Wasaskeppet.
Jag tänkte att om jag var Wasaskeppet så borde jag förvaras mörkt och lagom fuktigt.
Jag tänkte att november funkar ypperligt.
Har någon egentligen sett mig och Wasaskeppet i samma rum?

Nu börjar vi om.
Jag ska skriva om mina olika roller i livet. Men först en grej som jag tänker på ibland.
Att allt är påhittat. Ja alltså allt utom naturen.
Hus är påhittade, bilar är påhittade. Lagar är påhittade. Gränser mellan länder är påhittade. Riksdagen är påhittad.
SDs valprogram är påhittat.

Om tillräckligt många människor kommer överens om att en sak är en sak och inte en annan sak så blir det så.
Om vi har en folkomröstning om att jag är Wasaskeppet och tillräckligt många människor säger att jag är Wasaskeppet så kanske det är så.
Nä. Men gud, är jag något DJUPT på spåret nu. Det är något existentiellt i det här som ligger och guppar under ytan, och det är inte Wasaskeppet.

Låt oss nu glömma Wasaskeppet.

Jag började alltså tänka på det här med allt det påhittade. Och det gav mig en sån förtröstan. För att om det finns saker som är påhittade (och det finns det- allt är påhittat!- förutom naturen) så borde man ju kunna hitta på bättre, om tillräckligt många människor tycker att man borde det. Men det gjorde mig även förvirrad och lite rädd. För om väggar i hus är påhittade- det är dom! det är en arkitekt som har hittat på dom från början- så började jag tänka på hur det skulle vara om man bara suddade ut väggarna. Mobilautomaten Casino Bonus Codes | All Mobilautomaten Casino Bonuses – 2018.
Det skulle inte alls va bra, inte alls.

Ett hus utan väggar är ju inget hus, utan bara en… plats. En öppen plats där folk gemensamt lever sina liv helt oskyddade… Nä, det kan va bra med lite väggar ibland.
I allt hittepå vandrar människorna omkring. Tänk er Centralstationen i Stockholm under rusningstid, tänk alla de människor som rör sig kors och tvärs i den byggnaden. Hur Förbluffande sällan ändå folk krockar. Vem har koreograferat den dansen?
Det är människorna som hittar på den hela tiden, medan dom rör sig, med hjälp av de andra människornas rörelser.
Dom hittar på tillsammans.
Och i relationer människor emellan, vilket jäkla hittepå hela tiden. Som tur är finns det redan skrivna roller, för den som är lite lat.
Och man orkar ju inte hitta på hela tiden, ibland kan det vara skönt att ikläda sig den där overallen om man ska hoppa i vattenpölarna.
Men ibland kan overallen bli för trång. Ja, ibland behövs det till och med sys in kilar och sprättas i sömmar.
Här är ett urval av roller från mitt liv:

Jag är en pärla i ett hav. Iklädd pärlemorskimrande kroppsstrumpa och till tonerna av Enyas ”Caribbean Blue” rullar jag ut på scenen mellan böljande tygskynken som ska likna vågor.
Jag är en dotter. Jag monterar IKEA-möbler med min pappa och han hjälper mig att hänga duschkabindörren rätt så att den går att stänga ordentligt. Han rullar ihop sladdar till mina lampor och fäster dem så att de inte ska se så stökigt ut.
Jag talar i telefon med mamma, hon berättar att hon sjungit Forés Requiem med sin kyrkokör.
Hon säger att det är svårt, för den går i så många olika tempon.
Hon sjunger sin stämma väldigt långsamt över telefon, jag säger att jag nog förstår vad hon menar.

Jag är syster. Jag facetimear med min syster, vi har båda morgonfrisyrer. Jag är förvirrad över något och allting.
Hon är en myndig röst när jag är suddig i kanten, hon fyller i mina konturer.
Jag är moster. Glömmer ofta bort hur man är det, hur man umgås med barn. Försöker härma hur jag tänker att man är när man är ”Bra med Barn”. Synas av systersonen: ”varför är du så konstig”. Just det, barn är ju de bästa hittepåarna av oss alla.
Och de ser direkt när man inte hittepåar från hjärtat.

Jag är vän. Skickar peppande sms, får likadana tillbaka, korkar upp bubbel för att fira allting och ingenting på en tisdag.
Pratar, pratar, pratar, skrattar och gråter. Blir inspirerad, känner samhörighet, känner mig stöttad, buren.
Jag är kompositör, hittar en melodi som bubblar upp i kroppen. Skyndar mig att spela in den på min telefon. Följer dess form med örat och undrar vart den vill. Jag letar efter vägar i harmoniken, vill att tonerna ska karvas djupt i ackorden.

Jag är musiker, möter tangenterna på pianot och försöker spela det jag hör i huvudet. Finns musiken i min hjärna borde den ju på något sätt kunna trilla ut genom fingrarna. Jag jobbar på att ha så rena kanaler som möjligt däremellan.
Jag är sångerska. Jag kan trolla med min röst, när jag sjunger kan jag locka fram älvor och råttor, jag kan öppna dammluckor. Jag får vara försiktig.
Jag är bergsbestigare. Jag klättrar högst upp på ett berg, jag kan se milsvida, anar ett oväder på avstånd, men vet att jag är trygg där jag står. Jag har tid. Jag kan teckna av min omgivning med ögonen, jag kan måla allt i mitt inre.

Jag är en serviceperson, möter hundratals människor varje dag. Småpratar med en gammal tant om tomatsoppa, pratar om vädret med en byggarbetare. Ibland uppstår kontakt, oftast inte.

Jag är bokare. Skickar 100 mail och får 1 svar. Känner mig som att jag är 11 år och ska bjuda upp någon för första gången på skoldiscot. Ställer mig vid snacksbordet i stället.

Jag är ett geni! Herregud, att jorden begåvats med något så fantastiskt som Anna-Karin. Jag borde få en egen flagga på toppen av Globen! Eller en neonskylt på Högdalstoppen! THE GREATEST PERSON ALIVE.

Jag är Vilse. Jag vandrar ned i en dal, halkar och fastnar i en klippskreva. Det är mörkt och kvavt och allt jag kan höra är mina egna hjärtslag. De slår allt fortare och hårdare. Jag försöker hitta en väg ut, men ju mer jag rör mig, desto mera fastkilad blir jag.
Jag är en katt. Jag kan sova hur länge som helst, när som helst, och när jag ser på dig är du min. Allt jag ser är mitt. Jag är mitten.
Jag är chef. Bestämmer saker, planerar skivinspelningar. Styr upp rep. Lägger upp budget. Skriver listor. Mailar mail.
Jag är en tiggare. Jag tigger pengar för att kunna spela in skivor. Och hitta på saker.

Det är alldeles gratis att hitta på saker. Men det kan även kosta på.

Sist men inte minst, OM du lider av åkommor. Försök med detta:
Enya, natur, yoga (alt löpning)
om inte det funkar
Jussi Björling, whiskey, poesi
fortfarande ingen effekt?
Lindeman, citalopram, hetsätning
( Om vi inte har en regering efter jul kommer jag själv överta posten som Wasaskepp, någon ordning får det väl ändå vara).

 

Anna Karenina – Acting and Reacting

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras