Angel Haze
Berns
2014-07-14  

Redan några timmar innan spelningen avlossar Angel Haze ett par kärleksförklaringar på Twitter:

 

Det här är Anglels andra sverigebesök, det första i Stockholm, efter förra årets hyllade spelning på Way out West. Då backades hon av ett par livemusiker, den här gången är det en dj som sköter bakgrundsmusiken. Och det är också vad som gör att den här spelningen vid vissa tillfällen känns lite platt. Angel säger själv att hon har valt att göra den här turnén lite intimare med bara en dj, men jag hade hellre sett ett riktigt band på scenen.

angel-insta

Ute i publiken.

Men okej, när det är bra så är det riktigt bra. Angel rusar in och avfyrar Echelon – stark start! Det är nästan så att publiken inte hänger med. I stället är det ett par låtar in i setet, under No bueno, som Berns tänder till på allvar.

Detroit-rapparen får även igång publiken ordentligt i A tribe called red, New York och avslutande I own it. I min favorit Black Dahlia står hon på knä och spottar ur sig raderna som riktas mot hennes mamma. Battle cry spenderar hon i publiken. Inte framme vid kravallstaketet alltså, utan mitt i publiken, från scenen, ner mot mixerbordet och tillbaka igen.

Det går helt enkelt inte att ta miste på Angel Haze passion för det hon gör och kärleken till fansen. Hon hyllar publiken mellan låtarna, bjuder på en livepremiär (White lilies/white lies), springer upp på balkongen där förbandet VAZ sitter innan extranumren och ser ut att ha jävligt roligt spelningen igenom.

Det är en spelning med några dalar men många toppar och jag kan inte annat än känna mig nöjd när jag går från Berns.

Även Angel verkade nöjd med kvällen.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg