Kolla på omslaget på Anders Enda Barnets nya platta ”I was quiet”. Två stycken Volvos, den svenskaste av svenska bilar, står på en parkeringsplats. Samtidigt är miljön bakom parkeringsplatsen totalt osvensk (närmare bestämt Japansk råkar jag veta).

Den där kombinationen är talande för Anders Göranssons musik. Musiken skulle kunna komma från en singer/songwriter på den amerikanska östkusten. Samtidigt är den också full av ursvensk melankoli och diskbänksrealism.

”You look old but you’re young at heart, now you’re the oldest guy at the skateboard park. They die, my heroes they die.” (I was quiet back then)

”Outside, my sister and my mother are waiting, there is so much love in their eyes.” (My diagnosis)

”All around me there are children singing songs about Jesus, while I’m playing the piano, I’m thinking about the beast.” (I’m thinking about the beast)

Anders Enda Barnet gör den där kombinationen fantastiskt bra. Det är solsken och jeansjacka blandat med svenskt vintermörker. Öppnaren This city is dark and silent är kanske bästa exemplet, med sitt Springsteen-anslag.

Min egen favorit på skivan är I’m thinking about the beast. Ett vykort i moll från jobbet som musiklärare. Det är kanske ett tråkigt val med tanke på att det är en av skivans mest straight forward låtar, med en melodi som fastnar direkt. Men ofta är det enkla det bästa, det är så här en låtjävel ska smidas.

Eller rättare sagt: det är så här en hel skiva ska smidas.

För att höra mer om och med Anders Enda Barnet, kolla in avsnitt åtta av podcasten Musiken och Livsfrågorna.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras