Jag tänker på Keith Flint ibland.

Det är drygt åtta månader sedan han tog sitt liv, men det känns fortfarande smått overkligt att den så fascinerande The Prodigy-frontmannen inte går här ibland oss längre.

Flint var ensam i sitt slag, både som karaktär och som sångare. Precis som The Prodigy på sina mest betydelsefulla album också var ett band med väldigt tydlig identitet. Snudd på omöjliga att tolka utan att det faller platt.

Deras låtar är så egna att det inte går för någon annan att göra dem till sina egna så att säga.

Trodde jag i alla fall. Ända tills jag av en slump snubblade över Helsingborgs-bördiga orkestern Chine och dess tolkning av Breathe som såg dagens ljus 2018 (det vill säga innan Flint lämnade in, man undrar ju om han hann höra den). En låt som jag inte kan låta bli att presentera för er som fredagscover.

Man får väl ta den för vad den är. Musikaliskt är det en The Prodigy-låt inknölad i en blytung metalskrud, varken mer eller mindre.

Men det som gör att jag fastnar är sången. Den är signerad Tintin Andersen. Mannen som en gång i tiden gjorde Pray For Locusts debut ”Swarm” (2010) till ett mästerverk med sitt utpräglat förnämliga sätt att sjunga och som nu rekryterats av Chine.

 

Det är inte många, jag skulle vilja sträcka mig till att säga i stort sett inga, som kan tävla med Keith Flint i uttryck. Hans bångstyrigt obstinata sätt att spotta ur sig orden var en stor del i att Prodigy var så pass extrema och egna som de var med honom i fronten. Han hade en särart.

Men Tintin Andersen kommer bra nära. Han är en mästervomerare till metalsångare som har ett sätt att kränga ur sig orden som om de vore kaskadspyor. Med så mycket känsla av misär och jävelskap att det dryper om anrättningen. Orden, ”exhale exhale exhale”, flödar genom luften som om stämbanden vill följa med dem upp ur halsen och ut på golvet.

Det är bara wow och får mig att tänka ännu mer på den sorgligt saknade Keith Flint.

* * *

Att lyfta fram Breathe som fredagscover är också ett utmärkt tillfälle att pusha för ”Like Vultures”, en fyra spår lång ep som Chine släppt under året och vars låtar en och en förmodligen är för homogena för att leta sig in på Drefvets lista över årets 100 bästa låtar längre fram i december, men som enhet imponerar.

Det är murket (det är verkligen rätt ord), tunggungande metal där det återigen är den kräkgrowlade sången som står i centrum. Chine har släppt bra plattor med bra sång tidigare, men nämnde Andersen adderar ytterligare en dimension till det hela och ”Like Vultures” förtjänar verkligen att höras.