Jag ÄLSKAR Mortals innan jag ens har hört en ton av deras musik. Det finns tre enkla anledningar till det:

1. Jag vet att de spelar black metal.

2. Bandet består av tre tjejer (vilket får anses vara ovanligt inom den här genren).

3. De kommer från Brooklyn.

Ja, jag är ytlig. Men. Tre brudar från hipstermeckat Brooklyn som gör black metal. Det blir ju inte tuffare än så. Det är en USP som heter duga.

Så – finns det något bakom ytan? JA! Det visar sig att Brooklynbor kan mer än att brygga öl och anlägga hydroponiska odlingar.

Mortals spelar brallorna av de flesta av sina kollegor. Kraften när Caryn, Lesley och Elizabeth slår sina ondaste påsar ihop är stundtals monumental.

Vi måste förresten backa tillbaka till punkt ett. Att enbart kalla Mortals ett black metal-band är en förenkling. Precis som i alla andra artiklar och recensioner om bandet jag har läst så måste jag ta till lite fler ord för att beskriva bandets sound. Ta lika delar black och sludge, tillsätt en nypa stoner och möjligtvis lite thrash (tjejerna spelar även i ett tributeband till Slayer: Slaywhore. Ja, Slaywhore) och du får en god portion hårdrock.

Lägg till Lesley Wolfs röst – hon låter som om hon har en demon inombords – och där någonstans är Mortals.

Nu kanske det låter som att det här är ett sammelsurium av olika genres som blir en enda röra, men så är det inte alls. Allt hålls samman till en tajt produkt. Att bandet listar High on Fire såväl som Watain som sina influenser är givet.

”Cursed to see the future” är en rå och enkel produktion. Man får känslan av att trion ställt sig i studion tillsammans, tryckt på rec och satt låten på första tagningen. Som det ska vara. Sex låtar bjuds det på, men låtlängderna letar sig i de flesta fall upp mot tio minuter så det finns tillräckligt med hårdocksgodis på den här given.

Jag älskar Mortals lika mycket efter att jag har lyssnat på skivan som innnan, och på vägen lyckas bandet göra min fascination för stadsdelen ännu starkare. Tacka fan för det.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras