Marigold
Allt kommer bli bra
(Egen utgivning, 2015)

marigoldomslagMarigold gör tidlös, svepande, bländande pop. Engelskspråkig och under en Den Svenska Björnstammen-titel…men allt jag kan tänka på är en gammal one hit wonder.

Alla som någon gång hört singelörhänget You and I Know från 2011 har förmodligen fattat någon form av tycke för den här trion och på det spåret fortsätter herrarna på ”Allt kommer bli bra”. Även om de förstås nyttjar en betydligt bredare palett när det är tal om ett helt album.

Chumbawamba-körerna och blåset i Captain A passar lika bra in i sammanhanget som det lystna Born to be Alive-svänget i Last Days of Disco. Marigold mejslar genom nio spår ut en egen stil som bygger på många olika ingredienser utan att det blir överdrivet eller tillgjort (förmodligen för att det bara är tre kockar).

Men, det är ingen av ovan omnämnda lyxpopbitar som sätter avtrycket och hänger sig kvar i medvetandet när skivan varv på varv på varv fått snurra.

Det jag sitter här och tänker på är Fools Garden. Det jag sitter här och nynnar på är Lemon Tree.

Ni minns förstås tyskarna som tycks ha existerat i alla evigheter men som för gemene man enkom är välkända för omnämnda superhit från 1995. Och det är den som (förmodligen helt ofrivilligt) våldsamt tydligt gör sig påmind på Marigolds nysvarvade fullängdare.

Inte för att låtarna är särskilt lika sett till melodierna i sig, men när tilltalet i (framförallt) Seventeen och These Shoes kombineras med Daniel Wallstens säregna sångröst är liknelsen omöjlig att hålla sig borta ifrån.

Marigold har gjort ett urtjusigt album, men ”all that I can see is just another lemon-tree”…

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras