I dag släpps Alina Devecerskis nya sexspårs-EP ”Gnista + Gas”. En explosiv historia med hjärtat till vänster. Drefvet träffade Alina och pratade om de nya låtarna.

Jag träffar Alina utanför Radiohuset i Stockholm och hon berättar att hon har jobbat med den nya EP:n, eller minialbumet, i ungefär ett år. ”Gnista + Gas” består av sex helt nya låtar.

– Det är ett jävligt explosivt album kan man säga, kraftfull stämning rakt igenom. Sedan är det också textmässigt lite tydligare, och jävligt rått.

På första singeln Armé sjunger hon om att hjärtat sitter till vänster. Alina beskriver den som en låt om solidaritet och medmänsklighet, en låt med en kampkänsla. Tidigare i år medverkade hon också på Feministiskt initiativs samlingsskiva.

Vill du vara en politisk artist?
– Jag vill bara vara jag. Jag går på det som jag bryr mig om och brinner för. Om jag kan använda min musik för att bidra på något sätt, som med FI, då gör jag gärna det.

Även en cover på Ebba Gröns 800 °C har hon hunnit med tidigare i år, till samlingsskivan ”Tyst för fan”. En musikalisk koppling som inte känns så långsökt, Alina Devecerski utstrålar punk, särskilt med uttrycket på ”Gnista + Gas”.

– Jag tänker inte så mycket i genres, jag har så många olika influenser. I slutändan gör jag popmusik. Det är roligt att om man till exempel har någon politisk twist så ska man kalla det för något annat, men vadå… Popmusik kan väl också ha något att säga? Jag använder olika influenser och sådant som inspirerar mig, men jag tycker i slutändan att jag landar i pop. Det är det jag kan.

Var kommer det explosiva i musiken från?
– Jag gillar när det är right on the money. Jag försöker att jobba mig dit hela tiden och hitta någon stark känsla. Om jag inte hittar den så skiter jag i det och gör inte klart låten. Det är mitt uttryck live och allting, det är det jag gillar och det som inspirerar mig.

alinaVad lyssnar du själv på?
– Jag lyssnar på sjukt mycket olika typer av musik, jag är en allätare. Jag älskar Abidaz platta ”In och ut”. Sen så lyssnar på gammal musik som Prodigy och Beatles. Många olika typer av musik.

Jämfört med debutskivan ”Maraton”, som släpptes i november 2012, beskriver hon att det har hänt en del musikaliskt.

– På förra skivan var allting väldigt avskalat, vi gick in för att göra allt med så enkla medel som det bara gick. Det som är nytt är att jag känner mig mer gränslös nu. Att åka med mer med låtarna och låta dem bli som de blir, och att blanda in fler influenser.

När hon säger ”vi” så är det hon själv och Christoffer Wiklund, producent och låtskrivare, som hon syftar på. Ett samarbete som pågått sedan debutskivan.

– Jag ser oss som ett band nästan, vi har samma tänk och visioner. Vi pratar samma språk och vill åt samma håll. Och så är han en sjukt bra låtskrivare och producent.

Har du någon favoritlåt på EP:n?
– Jag gillar ”Gnista + Gas”, den ligger mig varmt om hjärtat. Jag gillar harmonierna, tungheten och stämningen.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras