Ett inlägg i debatten om musikkritik som rasade nyligen fick mig att ta upp en gammal fundering igen.

Det var Kristofer Andersson på BON som gav sig in i debatten med en krönika. Efteråt kompletterade han också med några punkter på Twitter. En av dem var denna:

 

 

 

 

Att recensioner är överflödiga kan jag till viss del hålla med om, särskilt vad gäller musik. En recension är en konsumentupplysning om vad som är värt att lägga pengar på att köpa och när man kan få tag på musik jättebilligt (Spotify) eller gratis (Piratebay) så försvinner recensionens syfte och blir egentligen bara PR.

Men det är en annan diskussion. Det jag är mer intresserad av att dryfta är det där om att allt utom klassiska ”album” väljs bort när det görs årsbästalistor.

Hur länge kommer albumet att vara en form för att släppa musik? Alltså inte den fysiska skivan utan idén att sätta ihop ett gäng låtar och släppa dem under ett namn.

Min gissning är att albumformatet definitivt kommer att försvinna.

Vi kan börja med att konstatera att den fysiska skivförsäljningen är på väg att dö ut. Även om vinylskivor gått och blivit poppis igen finns det ingen återvändo för den fysiska skivmarknaden. Och ju mer den fysiska skivförsäljningen går ner desto mer ovanligt kommer albumet att bli. Är man bunden till en fysisk produkt varje gång man ska släppa musik blir det förstås ohållbart att släppa en skiva då och då med en eller två låtar på. Men i den digitala världen är det bara att pytsa ut låtar till höger och vänster utan några problem.

Vi har redan sett det ett tag. Den här diskussionen om albumformatets vara eller icke vara började väl uppstå på allvar för några år sedan när dj:s plötsligt blev megastjärnor. Visst kändes det lite konstigt när Avicii släppte en skiva i vintras? Lite gammalmodigt och mossigt? Inom den elektroniska musiken är det snarare är standard att släppa enskilda låtar (med ett gäng remixer av olika kollegor).

Det finns förstås andra genres än stekarhouse och även i den digitala världen finns det plats för albumet. Men jag tror att när nutida artister lägger ner och nya tillkommer så kommer marknaden att förändras. Artisterna kommer att inse att det är lättare att få fans att stanna kvar och att få nya fans genom att släppa musik oftare. Ett sätt att vara ständigt aktuell. Dessutom kan man som artist skippa utfyllnadslåtar som man är halvnöjd med och istället satsa stenhårt på kvalitet. Släpp bara det du är 100 procent nöjd med.

Skärmavbild 2014-06-21 kl. 13.08.43Det är kanske svårt att tänka sig en musikbransch utan album, men det är bara för att vi är inkörda i det mönstret. Missförstå mig inte – jag älskar album. Skivor som Mastodons ”Crack ske skye”, Iron Maidens ”Seventh son of a seventh son” och Slayers ”Reign in blood” ska helst avnjutas i sin helhet. Men det är bara att inse att tiderna förändras. Vi har gått från en musiklyssningskultur där man satte sig ner och lyssnade på en skiva, till en där man tar sin senaste favoritlåt och lägger in den i en spellista. 

Det som är spännande är att om albumet försvinner så förändras hela musikbranschen. Turnéer som är uppbyggda kring albumsläpp exempelvis. Och hela musikjournalistiken skulle behöva ändra på sig. Lika fästa musikjournalister är vid att stämpla musik med genrebeteckningar, lika fästa är vi vid att fastställa former på olika släpp. Album, singel, EP, b-sida, digital singel och så vidare. Tänk vad skönt om alla etiketter kunde försvinna och man bara pratade om att en artist har släppt ny musik.

Det finns väl bara ett undantag – livealbumet. Det är svårt att släppa en konsert som något annat än ett helt album. Och det kommer säkert finnas kvar också, och utvecklas.

Jag är positiv till utveckling och välkomnar albumformatets död. Musikbranschen går in i framtiden, en låt i taget.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras