En artist. En låt. En stad. En buss.
Och en hel drös amerikaner från Spotify.
Åh Stockholm vilken bussfest.

Det hade kunnat vara vilken halvtråkig releasefest som helst på något av de sedvanliga ställena i den sommarsköna huvudstaden. Istället sitter vi på en pimpad gammal buss som rullar runt på Stockholms gator med peppande popmusik dundrande ur ett halvdant PA och billig fulöl på burk som slukas i rask takt.

Jonathan Undhagen vet hur man firar en release av en singel.

Åh Stockholm har under dagen släppts på Spotify och iTunes och nu är det dags att uppmärksamma releasen.

Tankar kring platsspecifika videoinspelningar mynnade tillslut ut i tanken att fira releasen på en buss. Som rullar runt. I Stockholm.

Inget kunde väl vara mer passande för en popeuforisk singel som heter just Åh Stockholm.

– Men låten handlar egentligen om att komma från en liten stad där man kan känna sig instängd och komma till en stor som omfamnar en. Det hade lika gärna kunnat vara Göteborg, konstaterar sångaren som för ungefär ett år sedan emigrerade från Karlskrona.

Han verkar trivas i bussen som sakta men säkert fylls med partysugna popfantaster.

– Det är gött för det känns som att spela i en replokal på något sätt, flinar sångaren.

Petter Seander från pr-bolaget Birds Will Sing For You ler ännu större.

– Jag har pitchat den här idén för en massa artister men det är aldrig någon som nappat tidigare, jag tycker det är skitkul.

När partybussen rullar iväg från omgivningarna kring Zinkensdamm dröjer det inte många minuter förrän första frågan kommer – när är det kisspaus?

Snart ska det visa sig. Och inte vilken paus som helst.

 

 

Vi står parkerade på en av huvudstadens vackrare platser. Med utsikt över Djurgården med livfulla Gröna Lund och ett rofyllt vatten. En given plats att stanna för ett gäng som firar släppet av en singel som heter Åh Stockholm givetvis. Men även ett givet stopp för alla former av organiserade sightseeing-utflykter med turister.

Plötsligt rullar en annan buss upp bakom den pimpade partybussen. En kvinna i stilig uniform och med pedagogisk namnskylt i fickan kliver av, följd av en skock som ser ut som…well, turister. Men vad står det i bussrutan….

Spotify…Spot…SPOTIFY!

Bandmedlemmar, Undhagen och pr-herre rusar ystert fram.

– Hallå Spotify! Vi firar att vi har släppt en låt där just idag. Åh Stockholm heter den!

Spotify-värdinnan ser ut som att hon håller på att tappa hakan. Det kan inte vara på riktigt?

Jo, det kan det faktiskt. Ibland faller alla tillfälligheter på plats bättre än man någonsin kunnat önska sig.

– Det är för bra för att vara sant, säger hon.

Minuterna senare är hennes busslast med amerikaner, anställda av Spotify i hemlandet och i Sverige för att besöka företagets hemvist, inklämda i partybussen och Jonathan Undhagen spelar Åh Stockholm framför stadens kanske allra vackraste utsikt.

Mobilkameror från Boston, Chicago och Los Angeles är i luften när sångaren kvider ur sig sin text och jublet efteråt vet knappt några gränser.

Det är smått surrealistiskt.

– This is awsome, njuter mannen som dundrat ner i soffan bredvid mig. Han heter Jim, kommer från LA och tar garanterat med sig ett annorlunda minne hemma till den amerikanska västkusten.

Jonathan Undhagen ser fortfarande lite tagen ut när allt har lagt sig och vi en stund senare stannar vid Gärdet för att förorena naturen med urin och höra bandet spela en gång till.

– Det hade varit roligt med vanliga turister också, men just att det sker i Stockholm och däruppe…de måste ju tro att det var uppgjort på något sätt, andas han ut.

Det är givetvis den hemtrevliga releasekvällens mest minnesvärda stund.

När bussen en stund senare landat utanför Landet vid Telefonplan och en sista slurk öl inmundigas för att sammanfatta evenemanget är det bara att konstatera att det blev en sån där kväll när man bara vill utbrista i ett…

Åh Stockholm.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg