Idag, söndag, möts femfaldiga mästarna New England Patriots och årets sensation Philadelphia Eagles i Super Bowl-finalen. Finns det då något bättre sätt att presentera sig som ny skribent för Drefvet än att framstå som en sann bro genom att skriva om amerikansk fotboll, USA och bredbent rock? Idiotiskt, jag vet, men Super Bowl är en höjdpunkt även för oss musiknördar i form av Super Bowl Halftime Show.

Men för sätta in det hela i sitt sammanhang, Super Bowl är en massivt stor grej. Det är årligen ett av de mest sedda TV-programmen i världen: 2017 såg i genomsnitt 111 miljoner amerikaner sändningen, samma år kostade 30 sekunders reklaminslag runt 50 miljoner kronor och under dagen konsumerades över 1,2 miljarder liter öl i USA. Från att första Super Bowl gick av stapeln 1971 har allt vuxit och så även Halftime Show. Från början stod marschband för underhållningen men i ett försök att höja statusen, och då även tittarsiffrorna, har popkulturen fått ta större utrymme. 1991 inleddes den nya regimen när stekheta New Kids on the Block stod för underhållningen, och sen dess har storheter som The Who, Diana Ross, Rolling Stones, Paul McCartney och senast Lady Gaga stått på scen. I år återvänder Justin Timberlake för första gången sen det oförglömliga framträdandet med Janet Jackson 2004.

Showen har genom åren kantats av just kontroverser och snackisar. Ovan nämnda framträdande förändrade exempelvis hela Tv-produktionen då det ledde till ett införande av fem sekunders fördröjning för att undvika fler ”nipplegates”. M.I.A.s långfinger in i kameran i showen med Madonna 2012 var en annan kontrovers som ledde till att NFL stämde artisten på hisnande 16,6 miljoner dollar för tilltaget och Left Shark från Katy Perry-framträdandet blev en oproportionerligt stor meme som spreds över världen som en löpeld direkt efter showen.

Ett flertal framträdanden har dock varit oförglömliga helt utan kontroverser, tro det eller ej. Nedan listar jag fem som i sitt sammanhang är värda att lägga en stund att kolla på:

1993 – Michael Jackson

Jag är medveten om att det är svårt att förhålla sig till MJ idag. Men hans framträdande på Superbowl 1993 var oförglömligt och ses av många som det riktiga startskottet på den nya eran, där Halftime show blev gigantiskt. De inledande hisnande 1,40 av en helt stillastående Jackson gav troligtvis producenterna både magsår och hjärtinfarkter, men det piskade upp stämningen till den absoluta kokpunkten.

2002 – U2

OK, vaffan, U2??? Kom igen. Men jo, det är ett framträdande som många minns och som betydde mycket just där och då. Man ska komma ihåg att det var mindre än ett halvår efter 11 september-attentaten och amerikanerna hade fortfarande inte hämtat sig. Och visst, går det tänka sig något mer Bono än att göra något så bombastiskt och over the top som detta framträdande? Men, det är svårt att titta på framträdande helt oberörd. Om inte annat frågar man sig vaffan Adam Clayton har på sig…?

2007 – Prince

Det är sällan optimalt med spöregn under en rockkonsert som hålls under öppen himmel, åtminstone om ni frågar mig. Men om någon ska lyckas ro det i hamn trots förutsättningarna så är det väl just Prince. Hans framträdande är ett medley av högsta klass, som varvar gitarronani, marschband med inslag som närmast ger en replokalskänsla. Men höjdpunkten är såklart en häpnadsväckande bra avslutning i ”Purple Rain”.

2012 – Madonna

Här kan vi snacka en produktion innehållandes extra allt. Inmarsch tillsammans med ett hundratal gladiatorer, påkostade visuals, gästinhopp av LMFAO (någon som minns, eller vill minnas dem..?), cheerleaders, Nicki Minaj och M.I.A.s finger osv osv. När man inte tror man orkar mer får vi en formidabel gospel-version av ”Like a Prayer” tillsammans med CeeLoo Green. Gaddammit, vilken urladdning!

2016 – Coldplay, Beyonce och Bruno Mars

Som gammal indieröv var det mäktigt att höra ”Yellow” spelas på Super Bowl; deras första singel som fick mig att få upp ögonen för bandet. Numera är det sällan de berör mig, så även denna gång, och visserligen bjuder Chris Martin och hans gäng på en färgsprakande show, men allt tar fart på riktigt när först Bruno Mars äntrar scenen, för att peaka efter ca 7 minuter när Beyoncé marscherar in och fullständigt kör över allt och alla. Mäktigt är bara förnamnet! Och frågan är om Chris Martin någonsin sett mer malplacerad ut än när han avslutar ett medley tillsammans med sina gästartister?

Om skribenten

Dick Magnusson

Energiforskare med förflutet som bandbokare i Klubb Din Mamma och (troligtvis/tyvärr?) ägare av Sveriges största Placebo-skivsamling.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras